鲁橹的诗6首【中英瑞典语对照】
鲁橹的诗6首
暮晚的乌鸦
只在“呀——”的一声滚过头顶时
黑色的陶罐倾斜，它倒出暮晚的行踪
匆忙间掠过的柳树丛
枝条交代的星光，还只亮出少数
它不是多数人瞄准的星球
它黑暗、先锋、声音里住着钉子
以自由为武器，绝不对精致的笼子
抱有幻想
它祝福过春风。对人间的喜事有过恭贺
但它的喧哗是荆棘的，建筑在野山藤深处的家
曾经喂养过被枪手伤心的喜鹊
此时。暮晚
它抱着自己身体的陶罐，隐身于无知之地
一夜不歇，熬煮生存者的灵药
翠鸟
我近视，头晕，那又怎样？
一扭头我便看见它，
——一只翠鸟，崭新，玲珑，
它的身体偏向我，
仿佛森林倾斜。
它认可我作为一个人类。
它勇于与我并肩。
山顶
被闪电照耀。那上面空无一人
只有乌云翻过。乌云翻过
那上面空无一人
我一直以为人类才有最高的智慧
从不熄灭理想，有最高的翅膀
从不停止攀越
而闪电照亮山顶
闪电不需要智慧
乌云也不需要——
有些事物生来就有翅膀
且不需要智慧
大雨
有另外一个世界，乌云翻滚，鸟雀藏身
有另外一个世界，风群赶着大海，星子回归海底
有另外一个世界，树叶抻开经年的纹理
知了退出泥巢，仰望闪电的源头
有另外一个世界，人群拥挤，失去问候
乌青的嘴唇嗫嚅银河的过往
有另外一个世界进退两难
惟有雨水
接通两岸
我立于苍茫
无从辨别这镜像中的泼天苦难
这苦难中凝重又执着的倾诉者
我将把夜晚删去得多一些
春雨逗留墙角，以为雨也会有横断面
手指沾上，又凉凉的滑下
风险只一颗，就引来滂沱的双眼
悄悄闭上的瞬间，背部的风穿过
再次吹落又一颗星辰
道别的人不走，门窗斜射的灯光
湿漉漉的，一会儿明朗
一会儿暗昧
下场就是：陷入笼统的黑暗中
雨季因为模糊而分外漫长
我将把夜晚删去得多一些
黎明到来，雨水会慢慢停下
清晰的面容，照见更有说服力的中年
飞行术
多少个叠加的黎明。多少个向后退去的上坡路。
前方是无数个早晨，刚刚诞生。
大路献出露水。树木献出芳香。
一叠声的云雀，它们在我的右侧飞，渐渐高，渐渐无，
它们有更大的生活，需要挖掘蓝天。
我也有我自己的生活，不断从另一个清晨出发，
不断学习飞行术。
作者小传：
鲁橹，中国当代优秀女诗人，1969年生于湘北。作品散见于《湖南文学》《飞天》《十月》《人民文学》《诗刊》《绿风》《星星》等刊物，并入选多种重要诗歌选本。曾获《安徽文学》《大风诗刊》《自由诗刊》等杂志“年度诗人” “实力诗人”奖，以及“海子诗歌奖”提名奖等。参加第14届散文诗笔会。现居北京。
6 Poems of Lu Lu
A Crow at Dusk
Only as a “caw” rolls by overhead
A black terrine slants, pouring the trace of the dusk
The clump of willow trees skimming by
Starlight leaked by the branches is scarce
It is not the planet most people aim at
But a dark and avant-garde one, whose voice inhabited by nails
Who takes freedom as the weapon and has no fantasy
Towards delicate cages
It has given blessings to the spring wind as well as the worldly happiness
But its hubbub is thorny, and its home deep in the wild mountain has
Sheltered the magpies hurt by the gunmen
Now. At dusk.
Embracing the terrine of its body, it hides in a place unknown,
Restless overnight, decocting the magic medicine for the living
Kingfisher
I’m nearsighted, and dizzy, but so what?
With a turning of head, I see it
—A kingfisher, brand-new, delicate,
Leaning its body towards me,
Like a slanting of the forest.
It recognizes me as a human being.
It dares to be side by side with me.
Mountaintop
Lighted by the lightning. Not a single soul on top
Only the dark clouds roll over. The dark clouds rolling over
There is not a single soul on top
I’d been holding the faith that only mankind owns the supreme wisdom
Never giving up dreaming, with the most mighty wings
Never ceasing climbing
But the lightning lights the mountaintop
Lightning needs no wisdom
Neither do the dark clouds—
Some beings are born with wings
And need no wisdom
Heavy Rain
There’s another world, where dark clouds roll over, birds hiding away
There’s another world, where wind chases the sea, stars back to seabed
There’s another world, where leaves stretch the for-ages winkles out
Cicadas back from mud and beholding up at the source of the lightning
There’s another world, where greetings are lost in hustling and bustling
Black-and-blue lips sipping the bygones of the Milky Way
There’s another world in dilemma
Only the rain
Connecting the banks
I stand in the boundless
Finding no way to identify the vast hardship in the mirror
Or the solemn and persistent one who pours his heart out
I Will Delete More of the Night
Spring rain lingers in corner. I think the rain also has a transection
It is touched by fingers, sliding down cool
Only one drop of risk can bring about two pouring eyes
At the moment of closing, wind from the back goes through
Blowing down again another star
The one who bids goodbye won’t depart, slant light from the door and window
Being wet, clear for a while
Then vague for a while
The outcome is: being trapped in the general darkness
The rainy season becomes exceptionally long with the obscure
I will delete more of the night
As the dawn is approaching, the rain will cease gradually
Distinguishable face reflecting a more convincing middle-age
The Tactic of Flying
Many an overlapped dawn. Many an upward slope to withdraw.
In front are countless mornings, newly born.
Avenues present dews. Trees present fragrance.
A flock of twittering skylarks on my right fly gradually higher and gradually disappear
They have much larger life and need to excavate the sky.
I also have my own life, setting out in another morning,
Continuously learning the tactic of flying.
(Translated by Ma Tingting)
About the author:
Lu Lu, an outstanding contemporary Chinese poetess, was born in the north of Hunan Province in 1969. Her works can be found in many publications, such as Hunan Literature, Fei Tian Monthly, October, People’s Literature, Poetry Periodical, Green Breeze, Xingxing Poetry Periodical and other publications, and have been selected into a variety of important poetry anthologies. She has won the titles like“Poet of the Year” “Capable Poet” and was nominated for “Haizi Poetry Award” presented by Anhui Wenxue Monthly, Dafeng Poetry Periodical and Freedom. She has participated in the 14th Prose Poetry Conference, and now lives in Beijing.
6 dikter av Lu Lu
En kråka i skymningen
Endast när en ”kråka” rullar fram över oss
En svart terrin lutar och häller ut skymningens spår
En pilträdsklunga som skymtar förbi
Stjärnljuset som läcker tunt mellan grenarna
Det är inte den planet som de flesta människor siktar på
Utan en mörk och framtida, vars röst består av spik
Som tar friheten som vapen och inte har någon fantasi
mot flotta burar
Den har välsignat vårvinden liksom den världsliga lyckan.
Men dess knytnäve är knotig, och dess hem djupt i det vilda berget har
skyddat de trollsländor som skadats av revolvermännen
Nu omsluter
terrinen skymningen i sin kropp, den gömmer sig på en okänd plats,
rastlös över natten, och kokar den magiska medicinen för de levande
Kingfisher
Jag är närsynt och yr, men vad gör väl det?
Med en vändning på huvudet ser jag den
– En kungsfiskare, helt ny, känslig,
när den lutar sin kropp mot mig,
som en skogens sluttning
Den känner igen mig som människa
Den vågar vara sida vid sida med mig
Bergstopp
Upplyst av blixten. Inte en enda själ på toppen
Bara de mörka molnen drar fram. De mörka molnen drar fram,
det finns inte en enda själ på toppen
Jag hade trott att endast mänskligheten äger den högsta visdomen
Aldrig ge upp drömmen om de mäktigaste vingarna
Aldrig sluta klättra
Men blixten lyser upp bergstoppen
Blixten behöver ingen visdom
Inte heller de mörka molnen
Vissa varelser föds med vingar
Och behöver ingen visdom
Hårt regn
Det finns en annan värld, där mörka moln rullar fram, fåglar gömmer sig
Det finns en annan värld, där vinden jagar havet, stjärnorna återvänder till havsbottnen
Det finns en annan värld, där löven sprider de ändlösa blinkningarna
Cikadorna tillbaka från leran och håller fast vid blixtens källa
Det finns en annan värld, där hälsningar försvinner i bruset och suset
Svart-blå läppar som dricker av Vintergatans förflutna
Det finns en annan värld av motsägelser
där endast regnet
har kontakt med bankerna
Jag står i det gränslösa
Jag hittar inget sätt att identifiera den väldiga svårigheten i spegeln
Eller den högtidliga och ihärdiga som häller ut sitt hjärta
Jag kommer att radera mer av natten
Vårregnet dröjer sig kvar i ett hörn. Jag tror att regnet också har en överenskommelse
Det rörs av fingrarna, glider ner i det svala
Endast en droppe risk kan ge två rinnande ögon
I samma ögonblick som den stängs tränger vinden igenom från baksidan,
blåser åter ner en annan stjärna
Den som säger adjö kommer inte att lämna oss, snett ljus från dörr och fönster
Att vara våt, klar för en stund
Sedan vag för en stund
Resultatet är: att vara fångad i det allmänna mörkret
Regnperioden blir exceptionellt lång med diset
Jag kommer att radera mer av natten
När gryningen närmar sig kommer regnet att upphöra gradvis
Ett förnämt ansikte som återspeglar en mer övertygande medelålder
Flygkonsten
Mången överlappand gryning. Många uppåtgående sluttningar att erinra sig.
Framför oss finns otaliga morgnar, nyfödda.
Avenyer presenterar dagg. Träden presenterar doft.
En flock kvittrande lärkor till höger om mig flyger gradvis högre och försvinner gradvis.
De har ett mycket större liv och behöver gräva ut himlen.
Jag har också mitt eget liv, som börjar en annan morgon.
Jag lär mig ständigt konsten att flyga.
(Översatt av Bengt Berg)
Om författaren:
Lu Lu, en framstående kinesisk poet, föddes 1969 i Hunanprovinsen i norra delen av landet. Hennes verk finns i många publikationer, såsom Hunan Literature, Fei Tian Monthly, October, People’s Literature, Poetry Periodical, Green Breeze, Xingxing Poetry Periodical och andra publikationer, och har valts ut i en rad viktiga poesiantologier. Hon har vunnit titlar som ”Årets poet”, ”Kapabel poet” och nominerats till ”Haizi Poetry Award” som delas ut av Anhui Wenxue Monthly, Dafeng Poetry Periodical och Freedom. Hon har deltagit i den 14:e konferensen för prosapoesi och bor nu i Peking.